In English further down

Disputationer – ett säkert sommartecken

Efter sedvanliga bakslag med ymnigt snöande och köldvågor verkar det äntligen som om våren bestämt sig för att komma till Stockholm. Och med ökat antal soltimmar börjar det som vanligt röra på sig ordentligt på disputationsfronten. Många doktorander håller just nu på med slutspurten på sin avhandling för att hinna disputera före sommaren. Det innebär att även de som arbetar med administration av forskarutbildningen får mycket att göra. Det är därför uppskattat om handledare och doktorander kommer in med allt underlag i god tid. Jag vet att det ofta är mycket jobb med att hitta lämpliga opponenter och medlemmar till betygskommittéer som alla är tillgängliga vid samma tidpunkt, men jag vill understryka att de tidsgränser som är uppsatta för att lämna in underlag inte går att rucka på. Med detta sagt hoppas jag att vi även i år får se åtskilliga nya doktorer på ITM-skolan i månadsskiftet maj-juni, ett sommartecken så gott som något.

Sedan en kort tid tillbaka har jag fått förtroendet att ansvara för livslångt lärande och impact på skolan. Detta är något jag ser väldigt mycket fram emot och jag hoppas att vi ska utveckla formerna för att ta oss an dessa frågor. ITM-skolan står för en betydande del av KTH:s kursutbud inom livslångt lärande, men det finns en del stötestenar som vi behöver arbeta med. Ett exempel är att vi måste se över våra särskilda behörighetskrav för fristående kurser för att på ett hanterbart sätt kunna anta sökande som inte går våra program. Vi har fortfarande mycket arbete framför oss för att hitta rätt utbud, former och processer för livslångt lärande, men jag är glad att se att de ansträngningar som både lärare och administratörer gjort har tagit oss till ett läge där vi blivit kvitt de initiala barnsjukdomarna.

Vad gäller impact finns det en rad saker att arbeta med framöver. Givetvis är det viktigt att vi på ITM-skolan fortsätter att bygga nya och utveckla existerande samarbeten med företag och andra verksamheter i vår omgivning, men det finns också potential för att involvera lärare och studenter i innovation och entreprenörskap. Vi ska också ta tillvara på de värdefulla insikter vi fick vid fjolårets RAE och det fina arbete som redan gjorts på institutionerna för att stärka vårt vetenskapliga genomslag.

Här vill jag gärna påminna om vikten av att publicera i rätt journaler och, framför allt, undvika rovtidskrifter. Det finns en hel del starka reaktioner över hur dessa oseriösa tidskrifters offrar grundläggande vetenskapliga värderingar i sin skrupelfria jakt på intäkter. Som exempel kan nämnas att ett par av MDPI:s flaggskeppstidskrifter nyligen helt fråntogs sin impact factor. Värdet av tidigare publikationer i dessa tidskrifter har således devalverats ordentligt. Som forskare är det helt klart viktigare än någonsin att vara noggrann i valet av tidskrifter.

/Mats Magnusson, Forskarutbildningsansvarig på ITM-skolan

Public defences – a sign of summer approaching

After the usual setbacks with heavy snowfall and cold fronts, it finally seems spring has decided to arrive in Stockholm. And along with an increased number of hours of sunshine, things start to speed up around the public defenses. Many doctoral students are in the final sprint of their thesis to defend them before the summer. This means that those who work with the administration of third-cycle education also have busy times. It is therefore appreciated if supervisors and doctoral students send all documentation well in advance. I know finding suitable opponents and members of evaluation committees available at the same time is tricky. Still, I want to emphasize that the deadlines cannot be missed. Having said this, I hope this year brings several new doctors to the ITM school at the turn of May-June – a sign of summer as much as anything.

I have been entrusted with the responsibility for lifelong learning and impact at ITM for some time. I am very much looking forward to this, and I hope we will develop how we tackle the topics. The ITM school accounts for a significant part of KTH’s course offering in lifelong learning, but there are some obstacles that we need to address. One example is that we have to review our entrance qualifications for freestanding courses to, in a manageable way, be able to accept applicants who do not attend our programs. We still have a lot of work ahead of us to find suitable offerings, forms, and processes for lifelong learning, but I’m glad to see that the efforts of both teachers and administrators have brought us to a point where we’ve gotten rid of the initial teething problems.

Regarding impact, there are several things to work on going forward. Of course, we must continue to build new and develop existing collaborations with companies and other businesses in our surroundings. But, there is also a potential to involve teachers and students in innovation and entrepreneurship. We will also use the valuable insights we gained at last year’s RAE and the fine work that is already done at the departments to strengthen our scientific impact.  Here, I would like to remind you of the importance of publishing in the right journals and avoiding predatory journals. There is a strong reaction to how these rogue journals sacrifice fundamental scientific values ​​to pursue revenue. For example, a couple of MDPI’s flagship journals were recently deprived of their impact factor. The value of previous publications in these journals has thus been thoroughly devalued. As a researcher, being careful when selecting journals is more critical than ever.

/Mats Magnusson, Director of Third-Cycle Education at ITM

In English further down

Kreativiteten hotas när vi distansarbetar

Efter den senaste veckans åtskilliga promenader på isiga vägar mellan institutionen för Maskinkonstruktion och Sing-Sing kan jag konstatera att vintern inte riktigt kan bestämma sig för om den ska hänga kvar eller övergå till vår. En annan känsla som dyker upp när jag befinner mig på olika delar av campus är att det fortfarande gapar relativt tomt på många kontor, nästan ett år efter att den svenska regeringen formellt slog fast att covid-19 inte längre är en samhällsfarlig sjukdom och pandemin får anses vara över.

Jag uppskattar själv att vi idag sannolikt är betydligt bättre på att mötas digitalt än före pandemin, vilket lett till en viss minskning av antalet timmar jag befinner mig i icke-produktiv rusningstrafik och dessutom gjort vardagens livspussel lite enklare. Samtidigt kan jag inte undgå att reflektera över att vårt nya sätt att arbeta sannolikt bär med sig en hel del risker för vår långsiktiga kreativitet och produktivitet. Efter att under snart 20 år ha forskat på hur personliga nätverk påverkar kreativitet och innovativitet är det väldigt enkelt att se att distansarbete har påtagliga negativa effekter.

När vi tillbringar mindre tid på vår gemensamma arbetsplats minskar den spontana kommunikation med kollegorna som ofta är startskottet för nya idéer och insikter. Att det blivit väldigt enkelt att boka in möten leder sannolikt också till att våra kalendrar till ännu högre grad fylls upp med olika möten som kanske inte alltid är fullt nödvändiga och dessutom riskerar tränga ut andra aktiviteter av mer långsiktig natur (till exempel forskning), samt att mejlboxen fylls allt mer när vi inte längre kan lösa vissa problem genom att snabbt stämma av med en kollega i korridoren eller vid kaffemaskinen. Till detta ska läggas att många av oss nog uppfattar att det ibland inte är lika stimulerande att arbeta på distans och motivation har ju sedan länge slagits fast som en grundläggande förutsättning för såväl kreativitet som effektivitet.

Som ansvarig för forskarutbildningen på skolan misstänker jag att distansarbetet riskerar påverka våra doktorander mer än andra. De om några har ett stort behov av att löpande träffa handledare och andra kollegor för att kunna diskutera sin forskning och några av dem har dessutom inte samma sociala nätverk utanför arbetet som mer seniora kollegor. Att så många arbetsplatser gapar tomma riskerar således påverka både den professionella kunskapsutvecklingen och känslan av tillhörighet på ett negativt sätt.

Givet dessa reflektioner var det glädjande att i veckan få ett tydligt budskap från min prefekt att vi måste göra en gemensam ansträngning för att i högre utsträckning vara på plats på våra gemensamma arbetsplatser på campus. Det kan möjligen kännas som ett steg tillbaka och även göra vardagen något mer komplicerad, men det måste vägas mot risken att KTH på sikt blir en mindre kreativ, rolig och stimulerande arbetsplats.

Jag hoppas inte bara att mina promenader fram och tillbaka på campus ska bli lite soligare och mindre isiga framöver, utan också att jag kommer att se färre tomma rum. Detta gäller dock inte den kommande veckan då jag hoppas att vi får riktigt ordentligt vinterväder så att de som ska ha sportlov får möjlighet att njuta av skidåkning och andra vintersporter fullt ut!

/Mats Magnusson, Forskarutbildningsansvarig på ITM-skolan

Creativity is threatened when we work remotely

After the past week’s many walks on icy roads between the Department of Engineering Design and Sing-Sing, I can tell that winter can’t quite decide whether to stick around or turn into spring. Another feeling I get when visiting different parts of campus is that many offices still are relatively empty, almost a year after the Swedish government formally declared that covid-19 is no longer a disease dangerous to society and the pandemic may be considered over.

We are probably much better at digital meetings today than before the pandemic, leading to fewer hours in non-productive rush-hour traffic and easier solving of the everyday puzzle. At the same time, I cannot help but reflect that our new way of working probably carries risks for our long-term creativity and productivity. After almost 20 years of researching how personal networks affect creativity and innovativeness, it is very easy to see that remote work has tangible negative effects.

When we spend less time at our shared workplace, the spontaneous communication with colleagues, which is often the starting point for new ideas and insights, decreases. It is very easy to schedule meetings, so our calendars fill up even more with meetings that may not be necessary. All these meetings may crowd out other activities of a more long-term nature (for example, research), and the email box constantly fills up when we don’t solve certain problems by quickly checking with a colleague in the corridor or at the coffee machine. To this must be added the fact that many of us probably perceive that working remotely is sometimes not as stimulating. And motivation has long since been established as a basic prerequisite for both creativity and efficiency.

As responsible for doctoral education at the school, I suspect remote work risks affecting our doctoral students more than others. They, if any, need to regularly meet with supervisors and other colleagues to discuss their research, and some of them also do not have the same social network outside of work as more senior colleagues. The fact that so many workplaces are empty thus risks negatively affecting both professional knowledge development and the feeling of belonging.

Given these reflections, it was gratifying to receive a clear message from my head of department this week that we must make an effort to be present in our common workplace to a greater extent. It may feel like a step back and make everyday life somewhat more complicated, but it must be weighed against the risk of KTH becoming a less creative, fun and stimulating workplace in the long run.

Not only am I hoping that my walks back and forth on campus will be a little sunnier and less icy going forward, but also that I’ll see fewer empty rooms. However, this does not apply to the coming week when I hope we get really good winter weather so that those who will be on sports vacation (Sportlov) will have the opportunity to enjoy skiing and other winter sports to the fullest!

/Mats Magnusson, Director of Third-Cycle Education at ITM

In English further down.

Först firar vi, men sen ska vi vända trenden

För drygt två veckor sedan tog 49 nya ITM-doktorer emot sina diplom vid KTH:s årliga promoveringshögtid. Efter pandemins restriktioner var det den första fullskaliga promoveringen. Det är glädjande att så många doktorer tog möjligheten att fira sina avslutade forskarstudier med närstående och handledare. Jag hoppas att alla som deltog i festligheterna fick en bekräftelse på hur viktig forskarutbildningen rent generellt är för ett universitet som KTH. En väldigt stor del av den forskning som görs på KTH utförs av våra forskarstuderande och en väl fungerande forskarutbildning är en nyckel till såväl många och bra publikationer som produktiva samarbeten med industrin. Därmed också av största vikt för exempelvis vår ranking.

Även om vi naturligtvis ska fira finns det också viss grund för oro framåt. Trots att så många doktorer examinerats de senaste åren kan vi konstatera att prestationsmedlen för utexaminerade doktorer och licentiater till ITM sjunkit betydligt, och det kan bli värre framöver. En förklaring är att vissa andra delar av KTH har ökat antalet examinerade doktorer och därför får en större andel av de totala medlen. Vid en första snabb analys på ITM ser vi att antalet nyantagna forskarstuderande visar en nedåtgående trend samtidigt som genomloppstiden ser ut att öka. Det krävs sannolikt en noggrannare analys för att verkligen se vad som ligger bakom denna förändring, och jag hoppas givetvis vi ska hitta ett bra sätt att vända utvecklingen.

Jag vill också ta tillfället i akt att påminna om nästa handledarkollegium den 16/12. På agendan då står bland annat författarskap och krav/normer avseende publikationer i sammanläggningsavhandlingar. Jag vet att julledigheten är bara ett par veckor bort och att den här perioden för många är en av de mest intensiva under hela året, men jag hoppas att du trots det kan hitta tid i kalendern för att delta på mötet. Många har redan anmält sig, men vi ser gärna ännu fler deltagare.

/Mats Magnusson, Forskarutbildningsansvarig på ITM-skolan

Let’s celebrate and then change the trend

Just over two weeks ago, 49 new ITM doctors received their diplomas at KTH’s annual doctoral award ceremony. It was the first full-scale ceremony after the pandemic’s restrictions. It is gratifying that so many doctors took the opportunity to celebrate their completed research studies with relatives and supervisors. I hope that everyone who took part in the festivities got a confirmation of how important third-cycle studies are for a university like KTH. A very large part of the research carried out at KTH is carried out by our third-cycle education students and is key to many and good publications as well as productive collaborations with industry. Thus, also crucial for, for example, our ranking.

Naturally, we must celebrate, but there is also reason for concern going forward. Despite the fact that so many doctors have been examined in recent years, we can state that the performance-based funding for graduated doctors and licentiates at ITM have dropped significantly, and it may get worse in the future. One explanation is that other parts of KTH have increased the number of doctoral graduates and therefore receive a larger share of the total funds. A quick analysis of ITM shows that the number of newly admitted PhD students have a downward trend, while the throughput time appears to increase. A more careful analysis is probably required to see what is behind this change, and I of course hope we will find a good way to turn the trend.

I would also like to take this opportunity to remind you of the next supevisor meeting on Dec 16. On the agenda are, among other things, authorship and requirements/norms regarding publications in compilation theses. I know that the Christmas holidays are only a couple of weeks away and this period is one of the most intense of the whole year for many of us, but I hope that you can still find time to attend the meeting. Many have already registered, but we would like to see even more participants.

/Mats Magnusson, Director of Third-Cycle Education at ITM

In English further down.

Snart dags för bokslut av pandemin

I takt med att våren påbörjat sitt intåg noterar jag att vi äntligen börjar komma tillbaka till de rutiner vi hade före pandemin på KTH. De senaste veckorna har allt fler kollegor varit på plats på kontoret och det slår mig vilken skillnad lite social interaktion gör för motivation och arbetsglädje.

Även om det seglat upp helt andra mörka moln på himlen i Europa hoppas jag att vi åtminstone kan blicka bakåt på den pandemi vi levt med de senaste två åren. Det är emellertid fortfarande lite för tidigt att helt se pandemin som överspelad. Även om de direkta hälsoriskerna och begränsningar i vårt dagliga arbete är på väg att försvinna så kommer vi ha en del utmaningar framöver.

Först och främst behöver vi hitta sätt att hantera en vardag som i större utsträckning blivit digital. Det finns givetvis en rad positiva effekter av detta. Vi kommer säkert kunna reducera en del onödigt resande och vardagspusslet kan på så sätt förhoppningsvis fortsätta vara lite enklare än förut. En del av utbildningen kan säkert också effektiviseras så att tid kan läggas på andra uppgifter.

Andra saker kanske inte kommer att förändras i samma utsträckning. Visst kommer vi även framöver att delta i vissa konferenser online, men jag hoppas på samma gång att vi redan i sommar kan få till mer högkvalitativa möten med våra internationella kollegor igen, IRL på konferenser och genom fysiska besök på våra universitet.

Men de senaste två årens inskränkningar i vår rörlighet har även varit negativ. Min egen misstanke är att kreativiteten i många fall blivit lidande eftersom det är svårt att få till stånd fruktbara samarbeten i digitala interaktioner, vilket kan komma att avspeglas i lite färre nya forskningsanslag och publikationer. Många har lagt mycket kraft på att hantera den akuta situationen i exempelvis undervisningen och mindre brådskande aktiviteter, såsom artikelskrivande, har ibland fått stryka på foten.

Innan vi ställer samman bokslutet för pandemin ska vi inte heller glömma att en del av effekterna fortfarande inte blivit synliga. På samma sätt som att våren säkerligen kommer att stöta på ytterligare något bakslag innan den övervunnit vintern, så kommer pandemins följdeffekter att hänga kvar och fortsätta skapa en del problem. Baserat på de inventeringar vi tidigt gjorde rörande pandemins påverkan på forskarutbildningen är det klart att vissa doktorander kommer att drabbas av förseningar eftersom det varit svårt att genomföra experiment och andra empiriska studier. De kommande åren kommer dessa effekter att bli betydligt mer synliga. Jag hoppas att berörda doktorander och handledare gör vad de kan för att undvika sådana förseningar, men i de fall de inte går att undvika behöver vi gemensamt göra vad vi kan för att underlätta studierna ska kunna slutföras.

/Mats Magnusson, Forskarutbildningsansvarig på ITM-skolan

Starting to summarize the impact of the pandemic

Spring has begun, and I note that we are finally starting to get back to our routines before the pandemic at KTH. More and more colleagues have been in the office in recent weeks, and it strikes me what a difference some social interaction can do for motivation and job satisfaction.

Even though other clouds now darken the sky in Europe, I hope we can at least look back on the pandemic we have been living with for the past two years. However, it is still too early to see the pandemic as overplayed. Although our daily work’s direct health risks and limitations are disappearing, we will face some challenges in the future.

First and foremost, we need to find ways to manage an everyday life that has become digital to a greater extent. There are, of course, several positive effects of this. We will certainly be able to reduce some unnecessary trips, and the everyday puzzle can thus hopefully continue to be a little easier than before. Some of the teachings can also be streamlined to spend time on other tasks.

Other things may not change to the same extent. Naturally, we will continue to participate in some online conferences. Still, I also hope that already this summer we can have more high-quality meetings with our international colleagues again – IRL at conferences and through physical visits to our universities.

But the last two years’ restrictions on our mobility have also been harmful. I suspect creativity has suffered in many cases because it is difficult to bring about fruitful collaborations in digital interactions, which may be reflected in fewer new research grants and publications. Many have put a lot of effort into dealing with the acute situation in, for example, teaching, and less urgent activities, such as article writing, have sometimes had to be postponed.

Before we summarize the pandemic, we must remember that some effects still haven’t become visible. In the same way, that spring surely will meet another setback before it overcomes winter, the pandemic’s consequences will linger and continue to create some problems. Based on the inventories we made early on regarding the pandemic’s impact on postgraduate education, it is clear that some doctoral students will suffer from delays as it has been difficult to carry out experiments and other empirical studies. In the coming years, these effects will become significantly more visible. I hope that the doctoral students and supervisors concerned do what they can to avoid such delays, but in cases where they cannot be avoided, we need to do what we can together to facilitate the completion of the studies.

/Mats Magnusson, Director of Third-Cycle Education at the ITM School