Christer Fuglesang

Från rymden kommer ett kontinuerligt flöde av strålning och mycket små, subatomära partiklar. Ursprunget är närliggande källor som solen och avlägsna galaxer. Bland de vanligaste partiklarna finns protoner och atomkärnor, men deras rörelseenergi kan variera enormt. En atomkärna som bara väger 10^-24 gram kan i vissa fall ha lika mycket energi som en hårt slagen tennisboll.

Dessa ultra-högenergetiska kosmiska partiklar reagerar högt upp i atmosfären med luftmolekyler och skapar en ofantlig skur av subatomära partiklar. Skuren kan bli flera hundra km lång och bestå av 100 miljarder partiklar. Men till jorden faller det i snitt bara in en partikel per kvadratkilometer vart hundrade år med energier som den hårt slagna tennisbollen.

Den internationella rymdstationen ISS erbjuder många unika forskningsmöjligheter, dels med tyngdlösheten och dels med de fantastiska perspektiven på både rymden och jorden. KTH deltar i ett projekt där målet är att skicka upp en detektor till ISS för att filma och studera de spår som ultra-högenergetisk kosmisk strålning skapar i atmosfären. Från 400 kilometers höjd kan detektorn se mångdubbelt större ytor än någon detektor på marken. Det här är forskning som öppnar ett nytt fönster för astronomin och ökar förståelsen för ultra-högenergetiska kosmiska partiklar.