In English further down.
Snart dags för bokslut av pandemin
I takt med att våren påbörjat sitt intåg noterar jag att vi äntligen börjar komma tillbaka till de rutiner vi hade före pandemin på KTH. De senaste veckorna har allt fler kollegor varit på plats på kontoret och det slår mig vilken skillnad lite social interaktion gör för motivation och arbetsglädje.
Även om det seglat upp helt andra mörka moln på himlen i Europa hoppas jag att vi åtminstone kan blicka bakåt på den pandemi vi levt med de senaste två åren. Det är emellertid fortfarande lite för tidigt att helt se pandemin som överspelad. Även om de direkta hälsoriskerna och begränsningar i vårt dagliga arbete är på väg att försvinna så kommer vi ha en del utmaningar framöver.
Först och främst behöver vi hitta sätt att hantera en vardag som i större utsträckning blivit digital. Det finns givetvis en rad positiva effekter av detta. Vi kommer säkert kunna reducera en del onödigt resande och vardagspusslet kan på så sätt förhoppningsvis fortsätta vara lite enklare än förut. En del av utbildningen kan säkert också effektiviseras så att tid kan läggas på andra uppgifter.
Andra saker kanske inte kommer att förändras i samma utsträckning. Visst kommer vi även framöver att delta i vissa konferenser online, men jag hoppas på samma gång att vi redan i sommar kan få till mer högkvalitativa möten med våra internationella kollegor igen, IRL på konferenser och genom fysiska besök på våra universitet.
Men de senaste två årens inskränkningar i vår rörlighet har även varit negativ. Min egen misstanke är att kreativiteten i många fall blivit lidande eftersom det är svårt att få till stånd fruktbara samarbeten i digitala interaktioner, vilket kan komma att avspeglas i lite färre nya forskningsanslag och publikationer. Många har lagt mycket kraft på att hantera den akuta situationen i exempelvis undervisningen och mindre brådskande aktiviteter, såsom artikelskrivande, har ibland fått stryka på foten.
Innan vi ställer samman bokslutet för pandemin ska vi inte heller glömma att en del av effekterna fortfarande inte blivit synliga. På samma sätt som att våren säkerligen kommer att stöta på ytterligare något bakslag innan den övervunnit vintern, så kommer pandemins följdeffekter att hänga kvar och fortsätta skapa en del problem. Baserat på de inventeringar vi tidigt gjorde rörande pandemins påverkan på forskarutbildningen är det klart att vissa doktorander kommer att drabbas av förseningar eftersom det varit svårt att genomföra experiment och andra empiriska studier. De kommande åren kommer dessa effekter att bli betydligt mer synliga. Jag hoppas att berörda doktorander och handledare gör vad de kan för att undvika sådana förseningar, men i de fall de inte går att undvika behöver vi gemensamt göra vad vi kan för att underlätta studierna ska kunna slutföras.
/Mats Magnusson, Forskarutbildningsansvarig på ITM-skolan
Starting to summarize the impact of the pandemic
Spring has begun, and I note that we are finally starting to get back to our routines before the pandemic at KTH. More and more colleagues have been in the office in recent weeks, and it strikes me what a difference some social interaction can do for motivation and job satisfaction.
Even though other clouds now darken the sky in Europe, I hope we can at least look back on the pandemic we have been living with for the past two years. However, it is still too early to see the pandemic as overplayed. Although our daily work’s direct health risks and limitations are disappearing, we will face some challenges in the future.
First and foremost, we need to find ways to manage an everyday life that has become digital to a greater extent. There are, of course, several positive effects of this. We will certainly be able to reduce some unnecessary trips, and the everyday puzzle can thus hopefully continue to be a little easier than before. Some of the teachings can also be streamlined to spend time on other tasks.
Other things may not change to the same extent. Naturally, we will continue to participate in some online conferences. Still, I also hope that already this summer we can have more high-quality meetings with our international colleagues again – IRL at conferences and through physical visits to our universities.
But the last two years’ restrictions on our mobility have also been harmful. I suspect creativity has suffered in many cases because it is difficult to bring about fruitful collaborations in digital interactions, which may be reflected in fewer new research grants and publications. Many have put a lot of effort into dealing with the acute situation in, for example, teaching, and less urgent activities, such as article writing, have sometimes had to be postponed.
Before we summarize the pandemic, we must remember that some effects still haven’t become visible. In the same way, that spring surely will meet another setback before it overcomes winter, the pandemic’s consequences will linger and continue to create some problems. Based on the inventories we made early on regarding the pandemic’s impact on postgraduate education, it is clear that some doctoral students will suffer from delays as it has been difficult to carry out experiments and other empirical studies. In the coming years, these effects will become significantly more visible. I hope that the doctoral students and supervisors concerned do what they can to avoid such delays, but in cases where they cannot be avoided, we need to do what we can together to facilitate the completion of the studies.
/Mats Magnusson, Director of Third-Cycle Education at the ITM School
