Projektet analyserar samlings- och klassificeringsmetoder i botanikhistoria som konserveringstekniker. Naturvård är oftast förknippat med att skydda naturen från människans förstörelse, till exempel när det gäller bevarandet av biologisk mångfald. Dock bygger sådana skyddsåtgärder på ett antal konserveringstekniker som innefattar både att bevara föremål genom samlande och stabilisera föremål genom klassificering. Från tidigmoderna taxonomier till biologisk mångfald som nyckeln till överlevnad i slutet av 1900-talet, har bevarandet och samlandet av växtmaterial varit avgörande för klassificering och skyddsåtgärder.
Projektet har ett diakroniskt upplägg - från en systematisk insamling av växter i tidigmodern tid till dagens botaniska databaser. Bevarande har tolkats på olika sätt vilket reflekterar skiftande attityder till tid och förändring. Genom att studera likheter och skillnader i kunskapsteori, arkitektur, infrastruktur och ekonomi av samlingar visar vi hur och varför insamling och arkivering har blivit så central för dagens naturvårdsprojekt.
